asfaltsblomma

Grattis Cicci aka Palmhuvet på den bästa dagen i ditt liv, nämligen din alldeles egna oerhört speciella 18-års dag! Idag tänkte jag till din ära tillägna dig ett helt inlägg här på bloggen, dessutom mycket längre än det förra. 

Cicci, Palmhuvet, Palmis, Basse - som bekant har kärt barn för många namn. Hursomhelst är den här tjejen mycket speciell, inte minst för att hon har varit en del av mitt liv i 12 år. På dessa 12 år har det hänt en hel del, så vad passar inte bättre än en sammanfattning om vår gemensamma barndom på denna dag då hon räknas som en vuxen individ? 

Ta det med en nypa salt!

Det hela börjar med att jag och Sabbi visar runt lilla Cicci på skolan. Detta har jag absolut inget som helst minne av men Cicci brukar påmina mig om att det var så. För övrigt har jag minne som en guldfisk och förmodligen fick jag  alzheimer redan som 6 åring.

Vi har upplevt mycket tillsammans och även prövat på en del yrkesutövanden redan i unga år. Något vi specialiserade oss på redan i ung ålder var dektektivarbete. Jag tror att det var i 3 :an som vi snodde köttbullar från matsalen för att analyserade dessa på toaletten, det vi kom fram till var att mattanterna var förklädda gröna ailiens som försökte förgifta och mörda hela skolan. 

Något år senare, typ i 5 :an "jagade vi älgar" i skogen bakom skolan. Vi spårade dom och kom fram till att det bodde i en dunge på åkern. Därför blev det något av en lek att ta sig närmast dungen för att få en glimt - och självklart utsätta sig själv för livsfara.

När vi var mindre/yngre var vi ganska så elaka mot varandra. Vi tävlade hela tiden och försökte alltid överträffa varandra speciellt när det kom till hästar och ridning. Det var på blodigt allvar - liv och död, och om vi inte hade varit sansade små lugna flickor hade vi förmodligen slagit ihjäl varandra innan vi hunnit inse att det existerade andra saker här på jorden, nämligen...

...killar. Är man väldigt bra kompisar faller man självfallet också för samma sorts killar. Detta gäller dock inte oss, vi föll för samma kille. Lång historia kort: vi slog inte ihjäl varandra utan sansade oss och kom fram till att han var en idiot. (Men det tog några år.)

Längre än så här blir det tyvärr inte, knappast för att fantasin tryter (det finns säkert miljoner saker till att skriva) men nu måste jag börja laga mat till familjen. Receptet på dagens måltid finns HÄR.

Avslutningsvis: 

Mamma och pappa och alla mina bröder som pittar på sig i ett slinger linne i Agrabah tillsammans med en galen gryta!

Hittade den här på Egoinas blogg. Hade inte överdrivet mycket att göra så jag tänkte att det var ett kul sätt att fördriva tiden med.

Vad heter ni? Jojjo och Micke. Typ. ^^ (Johanna och Mikael skulle låta så fel!!!)
Hur träffades ni? För att göra en lång historia hyfsat kort: En av Amandas killkompisar Stefan skulle komma till vår skola för att hälsa på (detta var en fredag, 3 :e februari 2007 närmare bestämt). Eftersom att Amanda tyckte att Stefan var lite läskig ville hon att någon annan också skulle följa med och det blev Micke (som var nydumpad av Amandas bästis Emelie). Jag var hysterisk eftersom att jag fått IG på ett historia prov (som jag var 110% säker på att jag skulle få MVG på). Kajsa var avundsjuk på alla som hade en partner (därför skulle vi fixa ihop henne med Stefan, fråga mig inte varför). Nu gick det till så här: Jag skratt/grät, Stefan försökte trösta mig. Jag satt i Stefans knä och slängde avundsjuka blickar på Ann-Sofie som pratade med Micke, som verkade tycka att jag var knäpp i huvet. När vi skulle gå upp till Danderyd för att åka hem var jag fortfarande fast med Stefan och Kajsa pratade med Micke. På det hela taget sa jag inte ett ord till honom på hela tiden. På måndagen anförtrodde jag mig till Kajsa och avslöjade att jag tyckte att Micke var "så het så man blir knäsvag". Detta behöll hon för sig själv i cirka 2 sekunder innanhon tjallade för Amanda som blev helt till sig och avslöjade detta för Micke, som mådde skit för att han hade skadat knäna och därför först var tveksam till om han ville komma på filmkvällen på fredagen hemma hos Amanda. När han fattade att jag kulle dit sa han ja på en gång, och lite på den vägen är det. Typ.. =P (Nu blev det långt endå trots att jag kortade ner den.)    
Är ni förlovade? Nej.
Bor ni ihop? Nej.
Har ni barn? Nej, men ibland har vi en Abbi, räknas det? =P
Har båda körkort? Nej. Men snart har jag!
Isåfall, vem kör bäst? Jag. När jag kör med Micke, haha.
Kommer du ihåg er första kyss? Ja, det var i Solna Gymnasie på alla hjärtansdag. Efteråt blev jag skitsur för att han hade kysst mig i Solna, för att det var så "ospeciellt".
Vem sa "Jag älskar dig" först? Jag tror att det var jag. När eller i vilket sammanhang vet inte.
Vem är äldst? Jag! Fast om vi ser till mental ålder är det nog Micke.
Vilka stjärntecken är ni? Micke är våg och jag är fisk. (FISKVÅG!?!)
Vem fyller först på året? Jag (mars).
Vem är längst? Micke, hela 2 centimeter. Jag ser upp till honom.
Vem sjunger bäst? Med tanke på att min sångröst är närmast obefintllig och att det är Micke som faktiskt är musikalisk och spelar bas samt sjunger backup i ett punkband så måste jag nog säga Micke. Även om just punk inte kräver att man kan sjunga.
Håller ni i handen på stan? Nästan alltid. Vi är ju för snuttegulliga ^^
Kände ni varann innan ni blev ihop? Nej. Vi hade träffats 2 gånger innan vi blev tillsammans! (Och första gången pratade vi inte ens!?!)  
Blev du kär i första ögonkastet? Vilken klyscha men ja, det blev jag. Jag blir faktiskt lite mer kär för varje gång jag tittar på honom.
Har ni någon speciell låt? Ingen uttalad. Men han fick mig att börja lyssna på "Kom Änglar" med Lars Winnerbäck och jag blev störtkär i låten så den kopplar jag ihop lite med oss.
Har ni några "fri kort"? ?
Har ni varit utomlands tillammans? Nä men vi har varit i småland haha. Och dalarna, men det ligger ju i Sverige =P
Vilket är ert bästa minne? Vi har många bra minnen, svårt att välja ett bara sådär. Men de dagarna vi var ute med Hivta Frun förr förra (?) sommaren var väldigt speciella.  
Vad gör ni en vanlig vardagskväll? Vi har inte så mycket "vardag" längre, så vi gör väldigt mycket olika saker.
Ger ni alltid varandra en puss när ni ses? Oftast. Om inte jag är sur och det händer väll titt som tätt.
Bodde ni långt ifrån varandra när ni träffades första gången? Ja, och det gör vi fortfarande. Det tar ca 2 timmar kollektivt.
Blir du lätt svartsjuk? Hahaha. Jag har en läggning för det om man säger så. Men jag jobbar på det.
Brukar ni bråka? Jag brukar mest sura i det tysta. Vi börjar inte bråka och skrika på varandra föräns Micke provocerar mig till det yttersta och jag bryter ihop på honom och skriker, sparkar och slåss. Då brukar han börja garva åt mig och vid det laget är jag så frustrerad att tårarna sprutar. Sen brukar vi bli sams och beroende på hur sur jag är på honom för att vi bråkade så tar detta 2 sekunder eller en hel dag.
Ringer eller SMS:ar ni mest? Han SMSar mest, jag ringer. Jag hatar SMS, han hatar att prata i telefon.
Vilken är hans/hennes finaste kroppsdel? Ögonen, ryggen, magen, rumpan... I can go on forever.
Brukar nån av er prata i sömnen? Pinsamt, men ja det brukar jag göra. Men jag pratar inte för mig själv, nä jag brukar föra konversationer. Ibland tar det ett tag innan Micke fattar att jag sover, oftast när jag börjar babbla om något helt osamanhängande, typ: "Det sitter en groda på köksbänken. Jag vill att du tar bort den NU!" 

Vad är det med mig och att alltid lyckas göra mig illa någonstans? Eller att bara ha ont för den delen heller utan någon till synes speciellt märkbar anledning. Jag står ut med nästan vad som helst i alla väder och just när det kommer till fysiskt ont har jag varit med om hyfsat mycket. Jag har tänjt ut ledbanden i ena knät, haft ett antal hjärnskakningar, brutit ett lillfinger, skurit mig i handflatan på en flaska så att benet blottades och vridit knät ur led bara för att nämna några. Efteråt har jag nästan allid kunnat garva åt det och på köpet komma med en skrytsam och underhållande historia om vad jag har varit med om. Men den här gången är det annorlunda. Jag känner sån smärta att jag nästan börjar tro att jag är döende minst sagt. Mickes mamma har föreläst för mig: "Om du inte tar hand om detta nu kommer du att få så ont så du tror att du ska dö." Jag hade aldrig i min vildaste fantasi kunnat drömma om att en magkatarr kunde vara så här jävlig. Eller att det skulle kunna bli värre än vad det redan är.

Jag har fått klagomål om dålig uppdatering här på bloggen. Därför är det här inlägget tillägnat Cicci helt och hållet.

Enjoy sweet heart! ;)

Eftersom att mitt imunförsvar tillfälligt har sagt upp sig och tagit en semstertripp till Thailand eller något betydligt varmare land än slaskiga, grå dystra januari Sverige efterlyser jag nu en ersättare. Kraven är simpla, det kommer att handla om ett givande och tagande så att säga, med en fet lönecheck om jobbet sköts korrekt och på bästa möjliga sätt. Jag är nämligen trött på att så fort en annan människa nyser eller hostar behöva ligga till sängs i en vecka. Jag har inte tid med det.

Jag är i desperat behov av en spakväll. Att få sitta i ett lyxigt bubbelbad med mina bästa vänner och snacka lite skit och dricka hemagjorda fruktiga drinkar, det skulle vara livet det! Och min stackars mörbultade och alldeles sargade kropp skulle säkert må bra av lite lyx, skridskoåkningen har inte varit speciellt positiv för den. Speciellt mina fötter tycks ha tagit stryk och en av mina tår har börjat mutera och blivit stor, oformlig och blå. Därför passade jag på att skämma bort fötterna med ett gosigt fotbad samtidigt som jag slog två flugor i en smäll, jag var nämligen duktig och läste igenom naturpappren på samma gång! *Woho!* 

Nu är det dags att ringa farmor. Hon ska opereras imorgon och allt jag kan göra är att hålla tummarna och hoppas på att allt kommer att gå bra. Jag tror på dig farmor och jag vet att du klarar även detta! *Kärlek till dig*

Kram

Ibland önskar jag att jag var normal.

Tills jag kommer på att det inte finns någon som är normal. Då börjar jag istället fundera på vad normalt är och varför så många strävar efter att vara just det. Om det inte finns någon universiell definition av normalt som begrepp, varför lockas vi då av en idé av att vara "normala" och som "alla andra"?
 
Männsikor är patetiska. Därför.  

Eva bestämmde sig för att jag behövde komma ut idag och såg till att jag hoppade in i duschen för att fixa till mig innan hon packade in både mig och Abbe i bilen för en heldag med shopping. Och visst muntrade det upp mig att få komma ut och botanisera bland tyger, mönster, paljetter, band och mycket mycket mer! Jag köpte ett mönster som var till 4 olika linnen och lite roliga band och applikationer att piffa till några "gamla och tråkiga" linnen med. Det är så otroligt kul att pyssla tycker jag och det är väldigt lätt att göra sina kläder som man börjat tröttna på mer spännande och intressanta genom t ex bara ett paljettband. Mitt senaste projekt har bestått i att piffa till en gammal kjol, men mer om det sen i ett annat inlägg där jag tänkte visa steg för steg vad jag har gjort.

Efter tygaffären åkte vi till Vega Baren (för övrigt mitt favorit lunchställe och Sveriges första hamburgerbar) och åt fish'n chips. Albin var jätte gullig, han fick en naturell liten hamburgare med pommes som han åt upp nästan helt och hållet, först själva hamburgaren, sen pommesen och sist brödet. Självfallet doppade han allt i ketchup också! *Hihi* Han är en sån sötis =)
Men ibland går han en på nerverna och vi var lite rädda för att vi skulle behöva skämmas för honom när han började sparka av sig skorna och skrika att han skulle stå upp när han åt. Men vi sa till honom att man inte får bete sig så och då slutade han. Strax efteråt kom det in en familj med 3 barn, varav den yngsta var ungefär i Albins ålder. Ungj*vln lät som en siren och man trodde att öronen skulle trilla av. Trots att mamman sa till honom slutade han inte, vilken liten ouppfostrad skit! Helt plötsligt visade sig Albin uppföra sig högst exemplariskt och vi insåg att vi inte hade någon andledning att skämmas. 

Nästa destination var Haninge Centrum där vi kollade lite rea, men jag hittade ingenting speciellt förutom en t-shirt som jag ska slakta *hehe*. Albin var rymningssugen och kutade iväg så fort tygen höll när vi kollade åt ett annat håll. Därför uppehöll vi oss inte längre än nödvändigt där och åkte till Maxi för att handla mat.

Så rolig har min dag varit idag. Sitter här och äter banan och tofuchokladglass. Heja mig! =P