En knäpp liten tanke
Jag vill göra något riktigt dumt. Släppa alla hämningar och göra något riktigt ansvarslöst. Förmodligen beror det på avsaknanden av spänningsmoment i min slentranmässiga vardag. Kanske att jag inte nödvändigtvis måste omsätta tanke till handling, ibland räcker det med aderenalinkicken man får utav att bara drömma.
Våren innebär lycka
Luften jag andas känns så frisk att den gör ont i bröstet. Solen har letat sig fram mellan molnen och trängt sig igenom allt det gråa trista som jag under de senaste månaderna har vant mig vid och accepterat som vardag. För första gången på väldigt länge är kaoset i min hjärna lugnt, jag kan tillåta mig själv att bara andas och släppa alla destruktiva tankar. Koncentrera mig på att bara vara i just det ögonblicket - med solen i ögonen, den lätta brisen som tilltar i styrka och sveper in kall kylande luft in i min öppna jacka, den hårda asfalten under mina fötter som är täckt av grus som knastrar under mina skor. Det slår mig lika plötsligt som en blixt från en klar himmel. Jag är lycklig. I just detta nu är jag lycklig. Det är lika sant som det faktum att himlens färg numera skiftat till blått.
Men det är inte alltid så. Ibland vill jag bara vara. Är trött, hela tiden trött, trött, trött. På allt. På det mesta. Fysiskt och psykiskt. Jag är trött på alla banala saker som kan störa friden och sysselsätta andra människors tankar, det som får dem att ödsla tiden på vad jag anser är ointelligent skitsnack. Kanske är det bara mig det är fel på. Kanske är det dem som borde ägna sitt liv åt något vettigare. Hursomhelst kan jag alltid hoppas på att det blir bättre sen.
Hästar
Albin är totalt beroende av den här videon. Han brukar exalterat berätta för mig att den handlar om hästar. Jaha, tänker jag varje gång, det var så det var ja!
Bloggar på halvfart...
Nu när jag även kommer att börja blogga på http://ungdomshalsa.se/ungdomsbloggen/. Kika gärna in vettja.
Ibland får jag till det!
Det var rörigt igår
Som vanligt när det vankas gäster till middagen en lördag kväll händer det att pappa tar i lite i överkant. En 2 kilos lammstek (tofu till mig! =D), potatis-, morötter-, palsternacka-, blomkål-, purjolök- och rödlök rostade i ugn, sallad, råa morotsstavar och blomkålsknippen samt totalt 7 olika sorters röror.
"Det här var verkligen rörande!" /Matthias
"Ja, jag är verkligen rörd!" /Jenny
"Kan vi komma fram till att vi är rörande överrens?" /Jag
"Jag kan hålla med om att det blev lite rörigt." /Pappa
Och som vanligt efter ett glas whiskey eller två samt lite vin fanns det ingen hejd på hur många gånger dessa skämt kunde dras. Cirka 2 gånger i minuten räknade jag ut att det blev igår.
Snacka om omrört rörande rörig humor. =)
"Det här var verkligen rörande!" /Matthias
"Ja, jag är verkligen rörd!" /Jenny
"Kan vi komma fram till att vi är rörande överrens?" /Jag
"Jag kan hålla med om att det blev lite rörigt." /Pappa
Och som vanligt efter ett glas whiskey eller två samt lite vin fanns det ingen hejd på hur många gånger dessa skämt kunde dras. Cirka 2 gånger i minuten räknade jag ut att det blev igår.
Snacka om omrört rörande rörig humor. =)
Att avliva ett barns hopp
Dagens skönaste konversation skedde idag mellan min 2 åriga lillebror Albin och pappas f.d jobbar kompis Jenny, som för övrigt har uppnåt den aktningsvärda åldern av 30 och numera även kan benämnas som tant.
Albin: Hästen jobbig! Dum hästen! (Ridandes på sin käpphäst.)
Jenny: Förstående - Ja, jag hade också en häst en gång som var jobbig, men jag avlivade den...
Albin: Ser frågande ut men ger upp med att förstå och galopperar istället iväg med hästen.
Ni får faktiskt kalla mig för hemsk och sadistisk för jag låg ner på golvet och as-garvade tills jag blev blå i ansiktet av syrebrist. Det kanske bara är min såkallade humor eller så har jag något slags sadistiskt monster inom mig som tar varje tillfälle i akt att garva öronen av mig så fort Albin hittar på något knas eller blir utsatt för någon annan trivalitet. Jag får väll se det som att jag har en gåva eller nåt, som kan vända på allt och garva åt det istället. (De flesta med barnkärlek skulle nog ha valt att lägga sig ner och gråta istället.)
Albin: Hästen jobbig! Dum hästen! (Ridandes på sin käpphäst.)
Jenny: Förstående - Ja, jag hade också en häst en gång som var jobbig, men jag avlivade den...
Albin: Ser frågande ut men ger upp med att förstå och galopperar istället iväg med hästen.
Ni får faktiskt kalla mig för hemsk och sadistisk för jag låg ner på golvet och as-garvade tills jag blev blå i ansiktet av syrebrist. Det kanske bara är min såkallade humor eller så har jag något slags sadistiskt monster inom mig som tar varje tillfälle i akt att garva öronen av mig så fort Albin hittar på något knas eller blir utsatt för någon annan trivalitet. Jag får väll se det som att jag har en gåva eller nåt, som kan vända på allt och garva åt det istället. (De flesta med barnkärlek skulle nog ha valt att lägga sig ner och gråta istället.)
Sagan om sportlovs söndagen
Med anledningen av sportlovet vecka 9 tog alla Stockholms elever tillfället iakt att äntligen få sätta sig inomhus, tryggt skyddade från den vita och kalla vintermiljön ute för att bänka sig framför diverse elektronik. Men det fanns de som trotsade Sveriges kalla klimat och vita idyll.
Det var Jojjo, Cicci och Sabbi. Här kommer Sagan om sportlovs söndagen, helt ocensurerad!
De tre hjältarna plus två hundar pulsade anfått uppför klövbergets branta backar. De andades allihopa lika tungt som tre elefanter som inte skitit på en vecka. Plötsligt stannade Yokohamas till:
-HÄÄR! vrålade hon som en gnu samtidigt som hon såg ut som en schimpans med allvarlig förstoppning.
De andra stannade till och ett primitivt läte av glädje kom igenom deras strupar vid åsynen av stupet som var kantat med bergsväggar, stenar och en och annan stock.
-Det blir perfekt, frustade Schallis överförtjust.
De släppte ner sina ryggsäckar och annat vad de hade för händerna, Palmhuvet gjorde misstaget att släppa ner hundarna som hon fått för sig var varma fällar som skulle värma baken när de åkte stjärtlapp. De sprang allvärldens väg, lyckliga över att äntligen vara befriade från det dunbeklädda svett abret. Plötsligt insåg de att de bara hade två stjärtlappar. Det var Yokohamas som hade skött matematiken och som vanligt kommit framt till att två stjärtlappar plus en sopsäck var fem. Därför utbröt nu ett bråk med viftande armar och händer som kan liknas vid en klobeklädd anakonda med spasmer. (I dagligt tal även kallat catfight.) Vinnande kastar sig Schallis och Yokohamas ur striden på varsin stjärtlapp i en fasansfull fart med två förvirrade jyckar i spetsen. De springer för glatta livet samtidigt som de två stjärtlappsåkarna skriker ut sin lycka verbalt och avger en och annan upphetsad fjärt. Nu är de dock inte så ociviliserade att de tvingar Palmhuvet åka på sopsäcken, istället turas de om och åker nerför stupet gång på gång.
-Nä, nu börjar det här bli ganska tråkigt, yppar en av våra hjältar.
-Vi bygger ett gupp!
-Jaaa! Utropar alla tre och ser ut som förvuxna bebisar med tindrande ögon.
När guppet är klart tvekar de inte att kasta sig ut med sina stjärtlappar.
-NÄE, SATHÅL! Vrålar Schallis när hon flyger över guppet och det inte går som hon tänkt sig. Och det får avsluta den här historien innan det blir alltför perverst. Godnatt alla barn och sovgott.
Vanligtvis när jag får en sjuk idé brukar folk avfärda mig. Kommentarer som "Du skojar va? Detta var ett skämt, eller hur? Haha ha." eller "Kom igen, väx upp någon gång!" brukar regna över mig så fort jag har yppat min idé som kanske inte alltid är helt genomtänkt. Därför blev jag nästan ställd när Cicci och Sabbi, lika ihärdigt som två stycken femåringar utbrast: "Ska vi leka hemma hos dig i snön på söndag? Och åka stjärtlapp? JAAAAAA!!!!!!!"
Måste tilläga att jag hade det väldigt tråkigt när jag skrev historien. Kramar
Det var Jojjo, Cicci och Sabbi. Här kommer Sagan om sportlovs söndagen, helt ocensurerad!
De tre hjältarna plus två hundar pulsade anfått uppför klövbergets branta backar. De andades allihopa lika tungt som tre elefanter som inte skitit på en vecka. Plötsligt stannade Yokohamas till:
-HÄÄR! vrålade hon som en gnu samtidigt som hon såg ut som en schimpans med allvarlig förstoppning.
De andra stannade till och ett primitivt läte av glädje kom igenom deras strupar vid åsynen av stupet som var kantat med bergsväggar, stenar och en och annan stock.
-Det blir perfekt, frustade Schallis överförtjust.
De släppte ner sina ryggsäckar och annat vad de hade för händerna, Palmhuvet gjorde misstaget att släppa ner hundarna som hon fått för sig var varma fällar som skulle värma baken när de åkte stjärtlapp. De sprang allvärldens väg, lyckliga över att äntligen vara befriade från det dunbeklädda svett abret. Plötsligt insåg de att de bara hade två stjärtlappar. Det var Yokohamas som hade skött matematiken och som vanligt kommit framt till att två stjärtlappar plus en sopsäck var fem. Därför utbröt nu ett bråk med viftande armar och händer som kan liknas vid en klobeklädd anakonda med spasmer. (I dagligt tal även kallat catfight.) Vinnande kastar sig Schallis och Yokohamas ur striden på varsin stjärtlapp i en fasansfull fart med två förvirrade jyckar i spetsen. De springer för glatta livet samtidigt som de två stjärtlappsåkarna skriker ut sin lycka verbalt och avger en och annan upphetsad fjärt. Nu är de dock inte så ociviliserade att de tvingar Palmhuvet åka på sopsäcken, istället turas de om och åker nerför stupet gång på gång.
-Nä, nu börjar det här bli ganska tråkigt, yppar en av våra hjältar.
-Vi bygger ett gupp!
-Jaaa! Utropar alla tre och ser ut som förvuxna bebisar med tindrande ögon.
När guppet är klart tvekar de inte att kasta sig ut med sina stjärtlappar.
-NÄE, SATHÅL! Vrålar Schallis när hon flyger över guppet och det inte går som hon tänkt sig. Och det får avsluta den här historien innan det blir alltför perverst. Godnatt alla barn och sovgott.
Vanligtvis när jag får en sjuk idé brukar folk avfärda mig. Kommentarer som "Du skojar va? Detta var ett skämt, eller hur? Haha ha." eller "Kom igen, väx upp någon gång!" brukar regna över mig så fort jag har yppat min idé som kanske inte alltid är helt genomtänkt. Därför blev jag nästan ställd när Cicci och Sabbi, lika ihärdigt som två stycken femåringar utbrast: "Ska vi leka hemma hos dig i snön på söndag? Och åka stjärtlapp? JAAAAAA!!!!!!!"
Måste tilläga att jag hade det väldigt tråkigt när jag skrev historien. Kramar
Dagens tanter borde skämas!
Jag hatar när tjocka tanter sätter sig ner bredvid en på bussen när man har väskan på sätet bredvid. Väskan är en tydlig signal som säger "sätt dig inte här, jag vill vara i fred". Men när tanterna äntrar bussen och är påväg att sätta sig på ett ledigt säte får dom plötsligt syn på väskan som ligger bredvid dig i en tyst protest mot "sällskap" och självklart ska dom placera sina feta rövar rakt mot ditt skydd och budskap som tydligt avböjer främlingar från när konfrontationer. Tanterna blir som galna små illrar som måste hävda sig mot vad de anser är "fasoner" från "dagens ungdom". Dom tycker att vi tar oss för stora friheter. Är det inte dom som borde tänka efter innan dom mosar din väska nästa gång? Det tycker i alla fall jag. Fy skäms på er, tanter små!
/asfaltsblomma
/asfaltsblomma
