asfaltsblomma

Ibland får jag känslan av att jag balanserar på en jätte smal väg genom livet. Om jag ramlar skulle jag falla handlöst ner-ner-ner. Ibland är vägen bredare men just nu är den jävligt jävligt smal. Och tunn. Det känns som att den kommer att gå sönder vilken sekund som helst. Det är den där jävla förkylningen jag pratar om som redan har slagit klorna i mig.
En halv sekund fick jag slappna av, man tackar!

Dagens höjdpunkt bestod i att jag träffade vår kära kapten Matthias idag! Åh vad glad jag blev över att se honom igen =)