asfaltsblomma

Nytt år. Nya krafter att samla ihop mot nya mål och en hel massa grejer att se fram emot. Saker som jag i ena sekunden sprudlande av energi plockar fram anteckningsblock för att planera in i minsta detalj för och helt upprymd och andlöst diskuterar med mina vänner i timmar för att helt i nästa sekund falla handlöst och känna mig ensammast i hela världen. Det gör att de senaste dagarna bara har varit. De har flutit ihop i en enda stor röra av omvälvande känslor och trasiga tankar. Känslor och tankar jag naivt nog trodde att jag var fri från. Men det blir jävligt sällan som man tänkt sig och livet är jävligt sällan som man tror att det ska vara. 

Just nu är jag bara trött. Men jag kommer att klara det här precis som jag gjorde en gång tidigare för många år sen. 

Jag har så otroligt många och fina människor som stöttar mig, mina närmaste och finaste bästa vänner. Maria, Cicci, Sabbi, Sarah och självfallet Micke. Ni är så otroligt värdefulla för mig, tack för att ni lärt mig vad äkta vänskap är och för att ni alltid finns för mig när livet (och andra jävlar) pissar på en.

Kärlek till er <3