Bästa skivan! =D
Skor är kärlek
Killar är för det mesta smarta, men dom har missat en jäkligt vital del av livet.
Jag: Men jag måste köpa ett par skor till innan att ha ikväll.
Pappa: Vadå ett par skor TILL? Vänder sig om till Calle. Den där ungen är ju inte klok! Pekar på mig. Jag vet inte hur jäkla många par skor hon har och ändå måste hon ha FLER.
Jag: Men pappa, jag behöver ju faktiskt ett par som jag faktiskt KAN gå i.
Arbetskamrat: Jag har 28 par skor.
Pappa: Och du har lite över 30. Granskar mig.
Jag: Men hör du inte? DET ÄR JU HELT NORMALT!!!
Räkna inte med att jag fick någon uppmuntran från Micke. Nä, han höll med pappa den grisen.
Varmchoklad på riktigt!
Sabbi: - Jag har också varit sugen på varm choklad. Men det känns inte riktigt ok att dricka det nu när det är så varmt.
Jag: - Ja, men vet du det värsta? Vi hade ingen vispgrädde.
Sabbi: - Meh, du är knäpp.
Jag: - Vadå? Man MÅSTE ha vispgrädde i varmchoklad, annars är det inte på riktigt! Det skulle vara som att dricka ljummet vatten för fan! Totally different, och så jävla knäpp är jag inte, att jag skulle dricka ljummet vatten!
Sabbi: - Suck...
För övrigt har jag permanenta överansträngningar i mina skrattmuskler, inte för att jag klagar men ändå =) Red Jalle-Fjalle Barbacka och om det var det fakumet som fick honom totalt i gasen eller kombinationen av att han stått och vi red på ute banan som gjorde honom helt galen vet jag inte, men han drog iaf iväg och så fort han fick chansen var det "bocka bocka bocka" som gällde. Fast jag tror vi båda två hade grymt kul i vilket fall som helst, känns skönt att man inte tappat stinget totalt eftersom att jag faktiskt satt kvar.
Nu ska jag snart åka och jobba, men det känns faktiskt ok. Älskar att det händer saker typ hela tiden, jag vill inte behöva tänka alltför mycket just nu. Behöver bara få vara och just nu är jag jävligt bra på det. Go mig! =D
En knäpp liten tanke
Våren innebär lycka
Luften jag andas känns så frisk att den gör ont i bröstet. Solen har letat sig fram mellan molnen och trängt sig igenom allt det gråa trista som jag under de senaste månaderna har vant mig vid och accepterat som vardag. För första gången på väldigt länge är kaoset i min hjärna lugnt, jag kan tillåta mig själv att bara andas och släppa alla destruktiva tankar. Koncentrera mig på att bara vara i just det ögonblicket - med solen i ögonen, den lätta brisen som tilltar i styrka och sveper in kall kylande luft in i min öppna jacka, den hårda asfalten under mina fötter som är täckt av grus som knastrar under mina skor. Det slår mig lika plötsligt som en blixt från en klar himmel. Jag är lycklig. I just detta nu är jag lycklig. Det är lika sant som det faktum att himlens färg numera skiftat till blått.
Men det är inte alltid så. Ibland vill jag bara vara. Är trött, hela tiden trött, trött, trött. På allt. På det mesta. Fysiskt och psykiskt. Jag är trött på alla banala saker som kan störa friden och sysselsätta andra människors tankar, det som får dem att ödsla tiden på vad jag anser är ointelligent skitsnack. Kanske är det bara mig det är fel på. Kanske är det dem som borde ägna sitt liv åt något vettigare. Hursomhelst kan jag alltid hoppas på att det blir bättre sen.
Hästar
Albin är totalt beroende av den här videon. Han brukar exalterat berätta för mig att den handlar om hästar. Jaha, tänker jag varje gång, det var så det var ja!
Bloggar på halvfart...
Ibland får jag till det!
Det var rörigt igår
"Det här var verkligen rörande!" /Matthias
"Ja, jag är verkligen rörd!" /Jenny
"Kan vi komma fram till att vi är rörande överrens?" /Jag
"Jag kan hålla med om att det blev lite rörigt." /Pappa
Och som vanligt efter ett glas whiskey eller två samt lite vin fanns det ingen hejd på hur många gånger dessa skämt kunde dras. Cirka 2 gånger i minuten räknade jag ut att det blev igår.
Snacka om omrört rörande rörig humor. =)
Att avliva ett barns hopp
Albin: Hästen jobbig! Dum hästen! (Ridandes på sin käpphäst.)
Jenny: Förstående - Ja, jag hade också en häst en gång som var jobbig, men jag avlivade den...
Albin: Ser frågande ut men ger upp med att förstå och galopperar istället iväg med hästen.
Ni får faktiskt kalla mig för hemsk och sadistisk för jag låg ner på golvet och as-garvade tills jag blev blå i ansiktet av syrebrist. Det kanske bara är min såkallade humor eller så har jag något slags sadistiskt monster inom mig som tar varje tillfälle i akt att garva öronen av mig så fort Albin hittar på något knas eller blir utsatt för någon annan trivalitet. Jag får väll se det som att jag har en gåva eller nåt, som kan vända på allt och garva åt det istället. (De flesta med barnkärlek skulle nog ha valt att lägga sig ner och gråta istället.)
Sagan om sportlovs söndagen
Det var Jojjo, Cicci och Sabbi. Här kommer Sagan om sportlovs söndagen, helt ocensurerad!
De tre hjältarna plus två hundar pulsade anfått uppför klövbergets branta backar. De andades allihopa lika tungt som tre elefanter som inte skitit på en vecka. Plötsligt stannade Yokohamas till:
-HÄÄR! vrålade hon som en gnu samtidigt som hon såg ut som en schimpans med allvarlig förstoppning.
De andra stannade till och ett primitivt läte av glädje kom igenom deras strupar vid åsynen av stupet som var kantat med bergsväggar, stenar och en och annan stock.
-Det blir perfekt, frustade Schallis överförtjust.
De släppte ner sina ryggsäckar och annat vad de hade för händerna, Palmhuvet gjorde misstaget att släppa ner hundarna som hon fått för sig var varma fällar som skulle värma baken när de åkte stjärtlapp. De sprang allvärldens väg, lyckliga över att äntligen vara befriade från det dunbeklädda svett abret. Plötsligt insåg de att de bara hade två stjärtlappar. Det var Yokohamas som hade skött matematiken och som vanligt kommit framt till att två stjärtlappar plus en sopsäck var fem. Därför utbröt nu ett bråk med viftande armar och händer som kan liknas vid en klobeklädd anakonda med spasmer. (I dagligt tal även kallat catfight.) Vinnande kastar sig Schallis och Yokohamas ur striden på varsin stjärtlapp i en fasansfull fart med två förvirrade jyckar i spetsen. De springer för glatta livet samtidigt som de två stjärtlappsåkarna skriker ut sin lycka verbalt och avger en och annan upphetsad fjärt. Nu är de dock inte så ociviliserade att de tvingar Palmhuvet åka på sopsäcken, istället turas de om och åker nerför stupet gång på gång.
-Nä, nu börjar det här bli ganska tråkigt, yppar en av våra hjältar.
-Vi bygger ett gupp!
-Jaaa! Utropar alla tre och ser ut som förvuxna bebisar med tindrande ögon.
När guppet är klart tvekar de inte att kasta sig ut med sina stjärtlappar.
-NÄE, SATHÅL! Vrålar Schallis när hon flyger över guppet och det inte går som hon tänkt sig. Och det får avsluta den här historien innan det blir alltför perverst. Godnatt alla barn och sovgott.
Vanligtvis när jag får en sjuk idé brukar folk avfärda mig. Kommentarer som "Du skojar va? Detta var ett skämt, eller hur? Haha ha." eller "Kom igen, väx upp någon gång!" brukar regna över mig så fort jag har yppat min idé som kanske inte alltid är helt genomtänkt. Därför blev jag nästan ställd när Cicci och Sabbi, lika ihärdigt som två stycken femåringar utbrast: "Ska vi leka hemma hos dig i snön på söndag? Och åka stjärtlapp? JAAAAAA!!!!!!!"
Måste tilläga att jag hade det väldigt tråkigt när jag skrev historien. Kramar
Dagens tanter borde skämas!
/asfaltsblomma
Asbabbel, bassefnatt och tokroligheter
I onsdags fick jag en plötslig impuls (som följde efter ett sånt där panikutbrott då man känner sig ensamast i hela världen) och tvingade mina bassar att våldgästa mig dagen därpå, alltså på torsdagen, för att äta middag, glo på film, snacka skit och beundra mitt nya as heta rum. Det är helt galet hur mycket ni kan få mig att må bra, ni är som ett uppåt tjack för min själ! =P Denna kväll upplevde vi återigen den sura verkligheten i att bo på Brevik, vilket resulterade i att första nattbussen fick tas hem då de andra hade slutat gå redan klockan elva.
Idag, fredag, har vi shoppat i Farsta och jag har gjort av med ca 700:- på enbart mig själv och jag skäms inte ett jävla skit. Jag har ingen skam i kroppen, kanske borde gå och leta reda på den? Jag brukar trots allt väldigt sällan lägga pengar på enbart mig själv. Vid lunch åkte jag och Sabbi till stallet. Jag har äntligen provat Jalle-fjalle! Han är helt sjukt underbar att ha under sig *hihi* =) Jag har mest fungerat som hästskötare idag, samt slavat åt Sabbi med att bygga upp hinder. Lilla Jalle hoppade så fint så, matte var inte riktigt med så hon höll på att hoppa själv över hindret åtminstonde en gång =)
Imorgon, lördag, blir det fika på Muffins Fabriken med ALLA bassarna, Sarah har nämligen kommit ner från jävliga Gävle för att hälsa på! Reunion!
På söndag ska jag få mig en lektion av lilla Sabina. På Jalle. Jag var trots allt lite (VÄLDIGT) ringrostig idag. Men hallå, det var faktiskt minst två år sen jag red "på riktigt" i ett ridhus och inte bara skumpade runt ute i skogen. Sen ska vi också leka i snön. Om den finns kvar då. Typist om den försvann. Haha =)
Nu orkar jag inte skriva mer, förmodligen lika lite som ni orkar bry er om jag skriver eller ej. Haha!!! Kram
Din biolgiska klocka borde liksom ticka...!
Lill-tjejen: Vad heter du?
Jag: Jojjo. Vad heter du?
Lill-tjejen: Saga.
Vid det här laget kommer Albin springande och slänger sig i famnen på mig och börjar prata om något ganska osamanhängade som har med kullebyttor att göra.
Saga: Är du Albins mamma?
Jag: Nej, jag är Albins stora syster.
Saga: Men, du är ju gammal!
Jag: Eh.. Alltså... Jaha.
UF Mässa
Jag kräver att alla jag känner ska infinna sig där och vallfärda till Ungdomshälsas monter. Den kommer nämligen att bli grym. Oslagbar helt enkelt!