asfaltsblomma

Grattis Cicci aka Palmhuvet på den bästa dagen i ditt liv, nämligen din alldeles egna oerhört speciella 18-års dag! Idag tänkte jag till din ära tillägna dig ett helt inlägg här på bloggen, dessutom mycket längre än det förra. 

Cicci, Palmhuvet, Palmis, Basse - som bekant har kärt barn för många namn. Hursomhelst är den här tjejen mycket speciell, inte minst för att hon har varit en del av mitt liv i 12 år. På dessa 12 år har det hänt en hel del, så vad passar inte bättre än en sammanfattning om vår gemensamma barndom på denna dag då hon räknas som en vuxen individ? 

Ta det med en nypa salt!

Det hela börjar med att jag och Sabbi visar runt lilla Cicci på skolan. Detta har jag absolut inget som helst minne av men Cicci brukar påmina mig om att det var så. För övrigt har jag minne som en guldfisk och förmodligen fick jag  alzheimer redan som 6 åring.

Vi har upplevt mycket tillsammans och även prövat på en del yrkesutövanden redan i unga år. Något vi specialiserade oss på redan i ung ålder var dektektivarbete. Jag tror att det var i 3 :an som vi snodde köttbullar från matsalen för att analyserade dessa på toaletten, det vi kom fram till var att mattanterna var förklädda gröna ailiens som försökte förgifta och mörda hela skolan. 

Något år senare, typ i 5 :an "jagade vi älgar" i skogen bakom skolan. Vi spårade dom och kom fram till att det bodde i en dunge på åkern. Därför blev det något av en lek att ta sig närmast dungen för att få en glimt - och självklart utsätta sig själv för livsfara.

När vi var mindre/yngre var vi ganska så elaka mot varandra. Vi tävlade hela tiden och försökte alltid överträffa varandra speciellt när det kom till hästar och ridning. Det var på blodigt allvar - liv och död, och om vi inte hade varit sansade små lugna flickor hade vi förmodligen slagit ihjäl varandra innan vi hunnit inse att det existerade andra saker här på jorden, nämligen...

...killar. Är man väldigt bra kompisar faller man självfallet också för samma sorts killar. Detta gäller dock inte oss, vi föll för samma kille. Lång historia kort: vi slog inte ihjäl varandra utan sansade oss och kom fram till att han var en idiot. (Men det tog några år.)

Längre än så här blir det tyvärr inte, knappast för att fantasin tryter (det finns säkert miljoner saker till att skriva) men nu måste jag börja laga mat till familjen. Receptet på dagens måltid finns HÄR.

Avslutningsvis: 

Mamma och pappa och alla mina bröder som pittar på sig i ett slinger linne i Agrabah tillsammans med en galen gryta!