Ibland önskar jag att jag var normal.

Tills jag kommer på att det inte finns någon som är normal. Då börjar jag istället fundera på vad normalt är och varför så många strävar efter att vara just det. Om det inte finns någon universiell definition av normalt som begrepp, varför lockas vi då av en idé av att vara "normala" och som "alla andra"?
 
Männsikor är patetiska. Därför.