Att avliva ett barns hopp
Dagens skönaste konversation skedde idag mellan min 2 åriga lillebror Albin och pappas f.d jobbar kompis Jenny, som för övrigt har uppnåt den aktningsvärda åldern av 30 och numera även kan benämnas som tant.
Albin: Hästen jobbig! Dum hästen! (Ridandes på sin käpphäst.)
Jenny: Förstående - Ja, jag hade också en häst en gång som var jobbig, men jag avlivade den...
Albin: Ser frågande ut men ger upp med att förstå och galopperar istället iväg med hästen.
Ni får faktiskt kalla mig för hemsk och sadistisk för jag låg ner på golvet och as-garvade tills jag blev blå i ansiktet av syrebrist. Det kanske bara är min såkallade humor eller så har jag något slags sadistiskt monster inom mig som tar varje tillfälle i akt att garva öronen av mig så fort Albin hittar på något knas eller blir utsatt för någon annan trivalitet. Jag får väll se det som att jag har en gåva eller nåt, som kan vända på allt och garva åt det istället. (De flesta med barnkärlek skulle nog ha valt att lägga sig ner och gråta istället.)
Albin: Hästen jobbig! Dum hästen! (Ridandes på sin käpphäst.)
Jenny: Förstående - Ja, jag hade också en häst en gång som var jobbig, men jag avlivade den...
Albin: Ser frågande ut men ger upp med att förstå och galopperar istället iväg med hästen.
Ni får faktiskt kalla mig för hemsk och sadistisk för jag låg ner på golvet och as-garvade tills jag blev blå i ansiktet av syrebrist. Det kanske bara är min såkallade humor eller så har jag något slags sadistiskt monster inom mig som tar varje tillfälle i akt att garva öronen av mig så fort Albin hittar på något knas eller blir utsatt för någon annan trivalitet. Jag får väll se det som att jag har en gåva eller nåt, som kan vända på allt och garva åt det istället. (De flesta med barnkärlek skulle nog ha valt att lägga sig ner och gråta istället.)
Kommentarer
Trackback
